I tre månader har jag jobbat, jobbat och jobbat. Jag har varje vecka bokat av saker till förmån för några extra timmar framför en dator på östra hamngatan och i torsdags blev jag klar. Helt färdig. Och all motivation rann av mig.
Jag vill inte vara på jobbet, vill inte sitta framför datorn. I fredags gick jag efter 6 timmar fast jag visste att det innebar nästan 4 timmars väntan innan Peter kunde sluta jobba så vi kunde åka norrut. Jag unnade mig att gå från jobbet, köpte en bubbelte med blåbärssmak, tapioka och pop-pärlor och satte mig på en bänk på stationen och njöt av att bara vara sådär lite i utkanten av världen. Jag började läsa bloggen annaritar.com från början, jag chattade med vänner nära och långt bort. Känslan att sitta på en tågstation utan att vara på väg någonstans, det unnade jag mig.
Jag unnade mig även ett par italienska stövlar i skinn. Emilia säger att man ska beräkna sakers kostnad/användningstillfälle och känslan säger mig att mina stövlar och jag kommer att få vara med om fantastiska saker tillsammans under en lång tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar