Hurra! Hurra! Hurra!

Idag är ingen vanlig dag
För idag är Emilias födelsedag
Hurra! Hurra! Hurra!

Enligt mig är Emilia den som ömsom drog, ömsom puttade mig genom Chalmers.
Alla grupparbeten, alla datorlabbar i par.
Emilia tänkte så det knakade och förde anteckningar direkt på bordet (om dom inte vill att man ska höra det, varför har dom klätt in alla bänkar med en yta som är så bra att skriva med blyerts på?) och jag satt redo med ett stort sudd.
Emilia hade från början ett litet försprång. Hon föddes en dag innan mig och det var allt som behövdes för att hon skulle bli lite bättre än mig på nästan allt!

Idag vill jag ge dig 28 stora heliumballonger och längst ner på varje snöre ett kinderägg.

Ett stort grattis och ett ännu större tack!

Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Helgens planering kastades omkull fredag kväll då våra helggäster fick förhinder, men vilken helg det blev!

I mars 2007 när jag skulle fylla 23 år hade jag precis gått på min sista föreläsning på Chalmers men ännu inte fått klart allt för att dra igång mitt exjobb, jag fick 3 veckors semester i slutet av mars och början av april. På min födelsedag var det över 20 grader varmt och jag låg på en gräsmatta vid vallgraven och åt glass. Denna helgen gav mig samma känsla!




Sen frukost ute i solen, trädgårdsarbete. Peter och Patrik kläckte idén att det går snabbare att elda upp ogräset på plats än att först klippa bort det och sen elda. Så luntning blev det (efter att jag grävt upp och flyttat en klump med fantastiskt blå irisar som växte lite dåligt till för eldningen.
När vi väl kommet igång att elda ville vi inte sluta så det blev att även ge sig på en massa trasiga möbler i vedboden.



När möblerna var borta så slängde vi på riktig ved och grillade marinerade duvbröst och en bit rådjur till middag.

Igår fick vi sällskap av fina Lisa, vi räfsade bort mossan från en av berghällarna för framtida picnic och solning, eldade lite mer och njöt av solen.
Det jag har känt i helgen är total frihet och glädje.

Peters mamma kom förbi och upplyste mig om att den gigantiska busken utanför verandan är en magnolia och visade mig att det mellan två rododendron växer vinröda och vita julrosor. Vår trädgård bli bara bättre och bättre!

Dimma

Dimman ligger tät över Göteborg på morgonen, ett oinspirerande väder. Men jag är på bussen och kommer att vara på jobbet så tidigt att jag måste slå kod för att komma in.

Men gatan är iallafall inte tom idag.


Där, på andra sidan vårt otroligt skitiga kontorsfönster skymtar kön för ipad3. Bara halva kön fick plats i bilden. Galna människor! Det är ju kallt ute! När jag gick hem från jobbet igår hade de två första satt sig på plats att vänta... Tänk vad mycket vettigt jag hunnit med på de 14 timmarna!

Hoppas att dom blir nöjda.

Mysiga farbröder

Ser ni så roligt dom ser ut att ha!
Där skulle man varit med. Sitta och lyssna på samtalet mellan David ben Gurion och Albert Einstein.

Då var vi igång!

Första löpturen tillsammans sen i höstas. Första 3 km gick riktigt bra, sista 3 blev sämre. Men vi tog oss iallafall ut och även om tiden inte är något att nämna så är vi nu igång igen.

När vi sprang upp för en bro började jag gå när vi hade 10 meter kvar till toppen, varpå jag känner en hand i svanken som puttar mig framåt och Peter manar på att jag inte får låta psyket vinna så lätt. Jag klarade springa de sista 10 meterna uppförsbacke också!

Midnattsloppet är målet och denna gången ska jag springa och inte bara heja på!

En vecka med vänner

Tänk så många fina människor man har runt sig! Det gick precis upp för mig att jag just denna veckan har bokat in med tid tillsammans med vänner än vanligt. Gick ut starkt i måndags med böneflickorna, igår blev det lunch och tillhörande promenad tillsammans med Anna R på Ma Cusine. Och efter det middag hemma i soffan med Emilia och Peter.
Helgen är full av planer tillsammans med andra härliga människor. Våren är en lycklig tid!

Och idag fyller min kära farmor år! Ungefär 64 år eller något i den stilen ;-) Farmor som tog med mig på mitt kanske första stora äventyr. 2 veckor i Kenya med safari, krokodilfarmar och saker som en 13-åring annars bara kan drömma om. Tack!

Einstein och jag

För en vecka sedan blev jag hejdad i korridoren på jobbet av en arbetskamrat. Han tittade på mig och utbrast sedan "du påminner mig om Einstein!"
Tankarna flög genom mitt huvud, kan det vara min enastående intelligens? Mina sociala tillkortakommanden? Eller är det mitt hår? Glömde jag att kamma mig i morse?
Min kollega tittade på mig igen och förklarade, det var min klädstil som triggat denna tanke!
Tydligen var ett av Einsteins kännetecken hans stickade stora tröjor och udda strumpor.
Jag tittade ner på mina egenstickade raggsockar, en grön och en rosa. Min mysiga blå och vitrandiga stickade tröja och kände mig lite lycklig. Einstein var en cool gubbe, att någon överhuvudtaget drar en parallell mellan honom och mig kan jag bara se som en komplimang. Jag menar, gubben formulerade relativitetsteorin OCH han har fikat med David BenGurion!
Jag sitter på tåget hem från Alingsås, har lyckats vara med på bönegruppen med flickorna två veckor i rad (tack västtrafik för provåkarkortet) och känner att jag har det så bra!
Dessutom bjöd Becca på pannacotta med färska jordgubbar! <3

Livet är härligt!

Upp, klä på sig, borsta tänderna, fixa ihop en lunchlåda av det jag hittar i kylen. Tygla min morgonfrisyr till något anständigt. Sen ett steg ut på trottoaren och håret ställer sig uppåt framåt istället för nedåt bakåt. Idag har Göteborg bestämt sig för att med vindens kraft sopa bort det sista av vintern. Mitt hår skuggar så jag inte får solen i ögonen, så praktiskt!

Bakom ligger en konstig helg, bra men konstig. Vi kämpar oss framåt i Brobyggarna som är vår högläsningsbok för tillfället, Dalsland tur och retur och lite kvällsläsning och åren flyger förbi.

I lördags förmiddag hade vi familjen Falk på brunch, jag dukade fram som jag lärt mig av mor och resultatet blev succé. En mycket mysig förmiddag innan vi körde norrut igen.
Innan vi satte oss i bilen tog vi ett vattenprov att skicka in för gratis analys, protokollet vi fick när vi köpte är från 1985... Ska bli spännande att se vad dom hittar.

Lördag kväll blev det 25-årskalas för lilla livet Sara. Det var obligatorisk hatt men jag fuskade lite och band en krans av buxbom till mitt senaste second hand fynd, en lång sameklänning, blå med röda, gula och vita detaljer. Jag kände mig fin.

Vi stapplade i säng strax innan 3 och det tog emot att resa sig och åka till jobbet söndag morgon. Men till jobbet kom jag, full fart i 6 timmar, tänk så mycket man får gjort när man är nästan ensam.

För att det ändå skulle kännas som helg så avslutade vi med bio. En fiende att dö för. Ett samarbete med svenska, tyska, norska, brittiska och ryska skådespelare. Om en vetenskaplig expedition till Nordpolen just vid andra världskrigets början. Det var en bra film, välgjord, spännande, vacker. Jag tyckte mycket om den, men kanske tycker jag ännu mer om själva känslan av att gå på bio. Att sitta tyst och koncentrerad i ett mörkt rum och få en ny värld presenterad för mig. En ny värld så verklig att det känns som att man skärmas av från verkligheten utanför.
Som att livet får en ny start när man lämnar salongen, 2 timmar paus och sen en ny start.

Nu börjar en ny vecka, mycket som ska göras, problem som ska lösas. Men först tar jag ett par minuter och läser texten min fars morbror Nils skrivit om sin morfar som var sjöman. Janne Mauritzon skrev i sin sista dagbok "slut på seglationen 31 maj 1927. Varit på sjön i 51 år och 45 dagar"