Shabbat

Lugnet lägger sig över Jerusalem, butiker och restauranger stänger. Bussar och spårvagnar slutar att gå. Gatorna blir tomma. Och hotellen fylls med judar som valt att tillbringa sabbaten hemifrån.

Imorgon ser jag fram emot en eventuell långpromenad med mor och far till Ammunition Hill. Jag har sagt det innan och jag säger det igen, det är härligt att vara i Israel, att vara en vecka i Jerusalem.
Men när jag möter människor här som säger att man inte kan längta hem när man är i Israel, så känner jag att det måste bero på att dom inte har det jag har som väntar på mig där hemma.

Hemma finns det ett hus som är vårt, i en trädgård som är vår. I huset finns det en fästman, som är min.
Det finns systrar och vänner och ett fantastiskt spännande år som ligger framför oss.

Jag fick rapporter som att mina fröer kommit, 30 fröpåsar att sortera, läsa på och försöka lista ut var i vår trädgård som varje sort skulle trivas bäst. Det är tydligen närmare -20 grader där nu, så det blir inte sått något ute på ett tag, men snart kan jag få börja så inomhus och välkomna våren lite i förtid inne i fönsterkarmarna.

Shabbat shalom