Tid och rum

Det är semester.

Efter roligt midsommarkalas, mer dräneringsjobb, myskväll med vänner och några timmar med bil är vi nu här. Vadarbyxor på, flytväst och flugspö. Valde ett lättvadat ställe eftersom jag känner mig lite osäker. Hos Peter var det hela tiden fiskar i närheten även om det dröjde innan någon fastnade på kroken. Hos mig var det heldött en lång stund, kastade, väntade, kastade...inte ett vak. Bytte fluga...bytte fluga igen. Plötslig ett plask, kände inget, försökte igen, nytt plask. Peter fick sin första fisk, harr 32 cm inte stor nog för att bli middagsmat. Nytt plask på min fluga, kastade ut till samma ställe igen...där! Min första fisk för semestern. Liten harr, pytteliten men den räknas ändå.

Efter att ha fått napp, fått känna på vadningen igen så ville mitt huvud inte vara med längre, huvudvärken jag känt sen i eftermiddags blev värre och jag drog mig tillbaka. Medan jag vadade uppåt igen fick Peter sin andra fisk.
Jag sitter nu i bilen, har lyssnat på ett sommarprat, ätit kakor och har nu plockat fram min bok. Hela tiden är en del av min uppmärksamhet riktad mot vägen där han ska komma.

Min prins glömmer tid och rum när han fiskar, världen krymper för att då bara rymma älven, fisken och flugan. Det är ett privilegium att få studera någon som går så in för en sak att inget annat existerar.
När han är redo kommer han gående längs vägen och då får jag veta om potatisen från i fredags får sällskap av nyfångad harr eller om den serveras solo.

Tills dess läser jag min bok, viftar med tårna och har semester.