Nästan slut

Så kom den, sista riktiga semesterdagen. En lång härlig semester närmar sig sitt oundvikliga slut. Så många saker vi hunnit med, och så många saker vi inte hunnit med.
Dräneringen är fortfarande bara nästan klar, listerna återstår och någon gång innan första snön vore det skönt att ha en trappa mer till krypgrunden igen.
När jag gjort dagens fönsterbeting är 9 av 16 stora fönster skrapade, oljade, grundade, kittade och målade.
Peter har lagt om plattorna till uteplatsen och vi hoppas på fina lördagsfömiddagar där i september.
Igår tog jag mig an lite av årets äppelskörd, saft, gelé och mos blev det och som vanligt var grytorna igång till efter midnatt.

Förutom allt nyttigt och nödvändigt har vi hunnit med att njuta av familj, vänner och trädgård. Jag har sprungit mitt första 1 mil-lopp och är mycket nöjd med detta, Peter slapp springa och är om möjligt ännu nöjdare.

Idag har vi hämtat 12 kg gåsbröst som vi lämnat för rökning, jag har en laddning andbröst på torkning i ugnen och efter att jag tömt min tallrik med egenodlade gröna bönor ska jag måla fönster nummer 9 en sista gång. Efter det börjar förvandlingen.
Efter 4 veckor i arbetskläder, med färg i håret, jord under naglarna, blåbärsfläckar på armarna, ska jag på mindre än 15 timmar förvandlas till något man vill ha med sig på en bröllopsfest.
För imorgon smäller det! Imorgon gifter sig fina fina Anna med sin Andi på Smögen och sen dansar vi natten lång i Lysekil.
Efter det har vi inget annat val än att packa ner det viktigaste, leta upp passerkort och pass i Peters fall och bege oss tillbaka till Göteborg. För vissa skulle det nog kännas naturligt att säga 'tillbaka till verkligheten', men detta är min verklighet.
Lägenheten, allt folk, spårvagnar, jobb framför datorn, allt känns väldigt avlägset och obekant när jag sitter här vid vårt köksbord.

Jag är så tacksam för allt jag får kalla mitt.