En tisdag

Igår var en sån strålande sommardag. Så bra som man inte ens kan tänka ut om man försöker.




Jag började dagen med en löptur och var dum nog att tro att jag kunde springa i 30 min i mina tåskor. Korna tittade på mig. Kanske tyckte dom också att jag var dum.
Sen blev det frukost för två på berget bakom huset. Dagen gick, vi skrapade fönster, lade tillbaka plattorna i gången framför huset och solade lite. Och just när vi läst färdigt ett kapitel i Yukon Gold så körde en V70 med kajak på taket in på vår väg.
Vi åt vattenmelon och peter&peter kittade sovrumsfönster medan jag packade badkläder, saft och en stor låda kryddiga sirapssnitt.



Vi åkte ut till rörvik, lade i kajaken och sen började äventyret. 3 lyckliga ingenjörer övade på att gå i och ur kajaken från bryggan och från vattnet.
"Det är ju egentligen ett väldigt enkelt mekaniskt problem...i teorin"
Jag tackar min gymnastbakgrund för min kroppskänsla, förmågan att flytta kroppsvikten bara pyttelite åt ena eller andra hållet, det och något kortare ben gjorde att jag klarade uppgiften ganska bra. Men visst fick man bada. Efter badet fikade vi på bryggan och vände hemåt.
Peter & Peter grillade oxfilé i mörkret och jag gjorde potatissallad och sallad med tomat och mozzarella, vi delade en flaska vin och sen somnade jag i soffan.
Jag vet inte om en sommardag kan bli bättre.
Pojkarna sover fortfarande, jag tar en lång promenad för att mjuka upp mina otroligt stela vader, lyssnar på Martina Haags sommarprat och känner att även denna sommardagen kommer att bli underbart bra.