Rosengädda

Läste precis ut min bok. Det finns böcker som är fantastiskt bra. Och så finns det böcker som är lagom bra, och så dåliga böcker.


Den här boken är lycklig. Den började som en lagom bra, fördriva tiden bok. Sen blev jag lycklig. Den är konstig, alla människor (och djur) i den är konstiga och sitter fast på något vis. Sen lär dom sig att konstigt är bra, att meningen inte är att man ska passa in. Boken gjorde mig varm i hjärtat, känner att jag måste läsa den högt för någon. Högläsning på gräsmattan. Eller på stranden. Som när farmor läste Julmysteriet högt för oss på stranden i Viken mitt i sommaren.

Det låter som en midsommartradition i min stil, bad, blommor i håret, ett glas vin i handen, en brasa och högläsning. Vem är med mig?