Snöänglar, dåliga och bra böcker

så många saker som inte har något annat gemensamt än att dom är en del av mitt liv.

Helgen, så mycket snö! Jättesnögrotta i en snödriva i dalsland. Passatpulka efter traktor och kaplatornsdomino. I söndags var jag och peter barn. I stora värmeoveraller, mössor, vantar och stövlar, utrustade med vars en snöskyffel. Det var lycka!
På vägen hem blev det julfika i Trollhättan. Lussekatter, mozartkulor, lyxvörtbröd mmed julskinka, glögg och julmust. Ska det va så ska det vara på riktigt! Sen lyssnade vi på olika versioner av Hallelujah, Jeff Buckley och Leonard Cohen - bra, Molly Sandén - inte bra!

Igår fick jag några minuter över på stationen, gick in på pocketshop och mina ögon föll på boken Revolutionary Road. Jag har inte läst boken men filmen är inget man bör se. Inte för att den inte berör, inte för att den är dåligt gjord eller för att skådespelarna är dåliga. Utan för att filmen får en att må dåligt! Den är så tragisk att man vill gråta och sen blir det värre. Efter att ha sett flmen ensam för några veckor sen fick jag vända mig till Sara för att få tips om hur jag tog mig ur denna avgrund.
och hon gav de bästa tipsen någon kunde gett.
- hämta alla ittala värmeljushållarna, tänd dom och sätt dom i sovrummet.
- gör en kopp kamomillte
- bädda ner dig i sängen och lägg massor med kuddar bakom ryggen
- Plocka fram den blå Per Morberg-boken. Morberg - Scenen, livet och konsten att laga mat.

efter några sidor var den tunga tragiska känslan borta och jag njöt istället av beskrivningar av Morberg på krogar runt om i världen. Att läsa om någon som älskar att laga mat gör gott!
Så, se inte Revolutionary Road, läs gärna Morbergs böcker!

Vi har heltäckningsmatta på kontoret, man kan inte gå med skor på heltäckningsmattor! Iallafall kan inte jag det. Idag var dom luddiga röda älgstrumporna på och på väg från eftermiddagsfikat fick jag en stark impuls. Jag ville hjula..eller göra hoppsasteg...det gick inte att hindra! Hjulningen får vänta tills det är mindre folk ivägen, men hoppsastegen bjuder jag på!
Men jag önskar att hoppsastegen kunde få sluta i ett skutt upp i en välkomnande famn, någon som lyfter upp mig coh snurrar runt mig så att benen står rakt ut. Men den som gör det sitter på ett hotell i Köln alldeles utan mig. På lördag gör vi något åt det!

nu lite skit-tv,  resten av min ben&jerry och sen kryper jag till sängs med min micrade vetekudde

åh, fastighetsskötaren, en gammal skröplig gubbe kom hit idag. slitna skor, pälsmössa med öronlappar, sliten gammal portfölj. Han satte sig på knä i hallen, skrev noggrannt upp nummerna på radonmäarna i en pärm och placerade dom sen på hyllor i lägenheten. Han pratade oavbrutet om sommarstugor, bostadsläget, trafik och väder. Pratade hela vägen tills han stängde dörren bakom sig. Härlig gubbe det där, rysligt snackesugen!

Gonatt